| Vandring Vare sig vi vill det eller inte, är en människa en vandrare genom detta jordeliv. Vill nu i skrift delge för dej kristne medvandrare vad jag hört, och som i mitt eget liv har blivit så aktuellt och levande. Jag hörde någon som vittnade (på Internet...) om en kallelse ut på en mission, som skulle vara något år, men det blev flera än han beräknat. Hade han fått reda på det i förväg att de skulle bli där så länge hade de nog inte orkat med att veta det. Han talade om att köra bil en viss sträcka till ett mål, men vägen upplyses bara en bit i taget. Det ligger en stor sanning i det! Nu får jag väl ta vid och tala lite improviserat... Jo, jag ser i mitt eget liv med Gud, att det är viktigaste att få det närmaste upplyst på vägen. Vad jag har att göra för dagen, i det närmaste, vara böjbar - om det inte går som man tänkt från början. Det är viktigt att lämna åt Herrens hjälp, det man inte har klart framöver. Med Herren klarnar det på vägen bit för bit. "Guds ord är en lykta och ett ljus på min stig" ( Från Bibeln, om rätt citerat). Nu säger vi God Natt! - och lämnar morgondagens bekymmer... Vila och få nya krafter!
|