Tage Sjoberg...

Alla helgons dag ger oss tillfälle att tänka på dem som under sin livstid hade betydelse för vår eget liv. För några dagar sedan fick jag en hälsning från pingstpastorn Samuel Svensson som just hade besökt Grek-land. Han berättade att det fortfarande är många som minns när min far Tage Sjöberg i början av 1950-talet kom med ett flygplan från Sverige med mediciner, mat och kläder. En svår jordbävning hade drabbat stora områden och Röda Korset i samarbete med Pingströrelsen i Sverige gjorde en minnesvärd hjälpinsats.

Två år tidigare var min far svårt sjuk i en tumörsjukdom som hade angripit en njure och spridit sig till flera områden i kroppen. Läkarna öppnade hans kropp men sydde igen efter att ha konstaterat att tumören inte gick att operera bort. Några dagar efter att han hade kommit hem i en sjuktransport gjorde läkaren ett besök i vårt hem. Han gav ett klart besked att det inte fanns något att göra mer än att ge smärtstillande för att den sista tiden inte skulle bli allt för svår.
Min far var beredd att lämna sitt jordiska uppdrag och flytta hem till sitt himmelska hem. Samtidigt var vi sex barn som ännu inte hade blivit vuxna. Min far talade med Gud om att han ville få femton års förlängd livstid på samma sätt som Hiskia, som fick besked genom profeten Jesaja att han skulle få leva i femton år, trots att även han var döende. Och Hiskia blev frisk på nytt. Min far gav ett löfte till Gud att om han fick femton års förlängd livstid skulle han ge resten av sitt liv till jordens mörkaste platser.
Han hade avsagt sig pastorslönen när krafterna inte räckte till för att arbeta i församlingen. Vi barn tog extra jobb vid sidan av studierna. Jag arbetade varje eftermiddag några timmar vid en kemtvätt. Min mor Helga bad också till Gud i sin ensamhet och förtvivlan. Vid ett sådant tillfälle hörde hon Guds röst. Det var så att hon hade lagt undan 500 kronor till begravningskostnaderna. Nu uppmanades hon tydligt av den helige Ande att ge dessa pengar till en ung man som studerade vid en bibelskola. Gud, du tar ifrån mig min man och nu vill du också ha de pengar som jag sparat för att kunna ge honom en värdig begravning, klagade hon inför Gud. Men himlen var tyst och hon lydde.

Ljusgestalt
En natt senare kom Herren i ett ljussken och uppenbarade sin närvaro i köket där min mor hade varit i bön under hela natten.Se inte på sjukdomen, räkna med mig, jag ska låta ett under ske, hörde hon Herren säga. Hon resten sig upp och gick in till sin make och gav honom budskapet.
Några veckor senare predikade min far i söndagsgudstjänsten. Församlingen hälsade honom välkommen efter sjukdomsperioden. Då reste sig en kvinna upp och höjde sin röst med en hälsning som inte var helt ovanlig på den tiden. Hon sa: Så säger Herren, jag har helat dig för att sända dig till jordens mörkaste platser.? Gud hade hört löftet som gavs och skulle nu använda min far. Nästan omedelbart inträffade jordbävningen i Grekland och min far fick uppdraget att följa med hjälptransporten.
I samband med besöket i Grek-land inbjöds han till Istanbul i Turkiet där det fanns många greker och armenier som bad honom om hjälp som bibellärare. De kristna var förföljda och samlades i hemliga rum och på undanskymda platser. Många av dem som var i samma ålder som min far hade varit med om Turkiets massaker på 1,5 miljoner kristna.
Under tiden i Istanbul fick jag vara tillsammans med min far för att laga mat, tvätta kläder och vara ett stöd, men också samla ungdomar till bibelstudier och bön. Vi fick hjälp från Washington som skickade en diplomat till Turkiet för att påverka till respekt för de kristna. Det var en märklig tid.
Min far arbetade senare i Iran, i Pakistan, i Indien, Thailand, Japan och Sri Lanka. Han startade bibelskolor, grundade församlingar, engagerade sig för socialt hjälparbete, predikade och var ofta sedd som en förebild tillsammans med min mor som var med som förebedjare. Han tog initiativ till gemenskap över kyrkogränserna och fick leva ett intensivt liv i femton år och ytterligare två år.
Visst hade han hoppats på en ändå längre livstid. Han ville se barnbarnen växa upp, han ville resa till fler platser med evangelium, men nu var uppdraget slutfört från Guds sida. Efteråt skrev han i en dagbok att med tanke på döden var det som att förbereda sig inför en fest, att snart få vara i sitt himmelska hem.

Förebedjare
Min mor levde länge och var en fantastisk förebedjare. Hon hade också en personlig bön inför livets avslutning, att hon skulle få sluta sitt liv hemma i bostaden och att det skulle gå fort när tiden var inne. Hon blev nittio år. Några dagar innan hon lämnade oss var hon ute på en långpromenad och sedan satt hon i köket i vårt hem.Nu ska jag flytta, meddelade hon bestämt.Men farmor är ju inte sjuk och kan få leva länge till, svarade min fru Kerstin. Men beskedet var slutgiltigt. Hon var med i gudstjänsterna vid tre tillfällen under den helgen. När måndagsmorgonen kom flyttade hon till sitt himmelska hem.
Vi minns våra nära och kära som lämnat oss och vi känner styrkan i deras fortsatta förböner. I den tryggheten tänder vi ett ljus vid graven och tackar Gud för deras minne och betydelse.
Stanley Sjöberg

Vi tänder ljus vid graven i tacksamhet för våra kära